Bloggar precis som vanligt

Ni vet att jag bloggar igen, va? Både här och här.

Seså. Ge er iväg dit nu.

Avslutar kvällen med Mårrans dagens.

DAGENS VILL HA: En två meter bred garderob från IKEA med skjutdörrar och en grå eller marin club blazer från Gant eller Ralph Lauren.

DAGENS KLÄDSEL: Hade jeansshorts och collegetröja hela dagen (samma som igår) tills jag badade på kvällningen (första rengöringen sen fredags, snusko som jag är) och fick på mig en ren tisha istället. Den kommer från H&M, och det står USE ONE på den. Med det menas att man ska använda kondom. Vid sexuellt umgänge, alltså. Annars tror jag inte det är nödvändigt.

DAGENS SMINK: Inte det minsta.

DAGENS FRISYR: Knorv i nacken. Otvättad sådan.

DAGENS HÄNDELSE: Jag har våttorkat alla mina golv. Gått till grovsoprummet. Jag har städat hela helgen, faktiskt. Och bytt sovrum med grisbarnet.

DAGENS PLANER: Inte mycket till planer när klockan är snart elva. Jag bör väl lägga mig snart. Packa träningsväskan också.

DAGENS SAKNAD: Alltid lite grissaknad när han är hos sin pappa.

DAGENS DUMMASTE: Ingen särskild.

DAGENS SJUKA: Förnimmer förkylningssyptom.

DAGENS DROG: Jag drogar nog kaffe för det mesta.

DAGENS KRAM: Samma person som kommer på middag i morgon.

DAGENS PUSS: Se ovan.

DAGENS KÖP: Inte nåt. Skulle åkt till IKEA, men jag hann inte.

DAGENS GODIS: Hittade visst kolor i köket. Och choklad.

DAGENS HUMÖR: Städish.

DAGENS ORD: Städa.

DAGENS LÅT: Always med Arash.

Livet är ju vansinnigt spännande.

Teaser

Bara för att jag blev så glad över att jag faktiskt inte var helt övergiven så tänkte jag berätta ännu ett spännande inslag ur mitt liv. Håll i er:
I morgon kommer en snygg kille hem till mig på middag. Jag ska bjuda på - tadaaam - caesarsallad.

Okej, två inlägg på samma dag. Nu är det bäst jag loggar ut innan det blir en vana.

mörka slingor

Frekvensen på mina blogginlägg är låg. Tveksamt om någon ens längre tittar hit, men om någon gör det så tänkte jag bara säga att jag ska ringa frisören i morgon. Nu vill jag ha lite mörkare slingor. Det är ju höst!

Inte bara springskor

Nästa lördag tar jag min Nikonkamera och susar på fotokurs! Det ska bli jätteroligt, jag har köpt stativ och extra minne och är jätteladdad! (Det kommer batteriet också att vara, naturligtvis.)

Sen ska jag och fotografen och gruppen ut på stan och fota hela dagen, och avrunda på eftermiddagen med att arbeta med de bilder vi tagit.

Eftersom mina förkunskaper är starkt begränsade så fattar jag ju redan nu att jag kommer att lära mig massor! Så sen kommer jag krypa här i buskarna och fota allt och inget. Ja, när jag inte är ute och springer...

Höstens att göra, alltså:

1. Regelbunden löpträning. Följa träningsprogram, köra intervaller och backträning.
2. Fortsätta med tennisen, hoppas jag. Behöver få en plats i en grupp i hallen nextdoors, så jag slipper åka till andra sidan stan. I love tennis!
3. Golfen skall underhållas vintern lång. Tränas med grisbarnet, så han är körklar när nästa säsong randas.
4. Lära mig fota!

Man ska väl ha lite projekt framför sig, väl? Så det inte bara blir jobb?

Två gånger är en vana...

I går började jag projektet "tvätta mina fönster". Jag började med vardagsrummet. Det är trevligt. Man har en bra utsikt över gården och kan vinka glatt till sina grannar och imponera lite med handlaget med skrapan.
Sen kom jag inte längre.

Idag blev det fönster nummer två. Köket. Inte samma roliga utsikt, men det kändes skönt när det blev rent.

Jag ska inom kort byta sovrum med min son, och i samband med denna övning tänkte jag tvätta de fönstrena också. Lever jag ett spännande liv eller gör jag?!

på god fot

Nu var jag sådär jättekul med rubriken. På god fot. Fot. God fot.

Jag springer Midnattsloppet på lördag. Det var bara det jag skulle säga.
Ja. Och Lidingö Tjejlopp i september. Med de hära två görlsen. Och visst ja, kanske Göteborgsvarvet i maj. Men sen försöker missud få mig att gå med på Stockholm Marathon i juni, men där vet jag nog inte om jag har den mentala styrkan som krävs. Eller knäna, för den delen.

Men fötterna är goda, det är de.

Fortfarande inte

Många moden vänjer man sig ju vid, trots att man aldrig trodde det skulle ske. Genom åren har jag haft både axelvaddar (hej, säg nån som inte hade det back in the good old days?) och haremsbyxor utan att skämmas. Men fortfarande, och jag ber er alla om ursäkt om det finns ömma tår jag trampar på nu (och ni kan jättegärna mobba mig för att jag tycker att det är coolt med jeans både upptill och nedtill samtidigt, jag står för det stolt och rakryggad) men det fulaste jag vet är fortfarande, och kommer nog alltid att vara, de otäcka tajtsen.

Seriöst alltså. Varenda tjej under tretton är bedårande i tajts, kjol och gympadojjor. Flickorna i grisens klass är söta som socker i sina vita tajts med spetskant. Men vuxna kvinnor. Helloou alltså. Helfigursspegel och självinsikt, varsågoda.

Over and out.

Dare Angel

Jag känner mig alltid lite crazy när jag går i helvitt. Jag gillar det. Speciellt i kombo med schyrre bränna. Vita jeans, vit kortärmad blus och mitt vita skinnarmband från FASR. Fast svarta träpjuck, nån måtta får det väl ändå vara.

On top of det hela så utmanade jag ödet genom en sushilunch. Med bravur. När kvällen randats är jag lika vit och shining som ever before.

Jag är bestämt som en ängel.

Nä

Jag har för ordningens skull ägnat en stund av min sista dag i frihet åt att fundera över mitt lösenord till jobbdatorn som jag kommer att behöva i morgon någon gång vid niotiden, eftersom jag bytte lösen precis innan jag smet på semester.

Men jag har inte kommit på det. Inte en susning. Nada.

I morr'n alltså. Då är det Back To Allvaret.

Inte för att på något sätt förhäva mig...

... men alla ni latmaskar som bara använt er semester till att päsa, well, låt mig upplysa er om min egen dito status:

Nästan tre veckor på solen och vindarnas ö sattes klockan på 06.40 varje morgon (utom den första). Kl 07.00 varje morgon (utom den första) slog jag ut på första tee på vår niohålsbana. Okej. På detta följde varannandags löpning och (nästan)varannandags power walking (åh detta populära ord!) i 8,3 kilometer.

Löpningen påbörjades redan innan semesterns intåg, och har förtjänstfullt fortsatt även efter hemkomst.
Nästa lördag är det Midnattsloppet. Jag är redo.

Epilog: Eftersom jag tydligen måste vara både rädd för att svälta ihjäl och konstant hungrig har jag ändå helt uppenbarligen lyckats med konststycket att inmundiga mer energi än vad jag förbrukat. Det får man nog säga är en bragd.

En svensk tiger

Nu ska jag ta en raggardusch, samla i hop mig själv, min son och vår utrustning och ta oss till den lokala rangen och slå en hink eller två. Jag bjuder på ett par smakbitar från semestern, varsågoda:

Stjärnklart

Av olika anledningar uträttade jag mina behov (ja både ett och två faktiskt) i skogen häromdygnet, och väl tillbaks i civilisationen noterade jag inte bara en, utan faktiskt sju attacker av blodsugare i svanken, precis där i mellanrummet som blir mellan tröja och bara skinkor om man hukar i buskarna, ja ni fattar.

Jag stod och vred mig halvt ur led i helfigursspegeln och tittade på betten och tyckte att det var nåt bekant med formationen.

Så slog det mig, det var ju helt uppenbart, jag har Karlavagnen i myggbettsform strax ovanför skinkorna!

Överdos

Jag köpte också en kudde, precis som mitt sällskap Linda K. Jag tror att jag är lite hooked på ränder.

Hej förresten. Jag bara provar hur det känns att blogga.

"Mitt sällskap LindaK."

"Jag tror att jag är lite hooked på ränder."

Trettio mil på cykel? Nio mil på skidor??

För de som inte vet det så kan jag informera er alla om att Miss UD har gjort Klassikern, den stora, den grymma, den riktiga!
Jag som var impad av henne redan innan. Nu är hon min ikon.

Själv har jag i dag tummat med en kollega på att göra Klassikerhalvan. En utmaning good enough för lilla mig.

Och han är min!

Tack älskling

Min son envisades med att få måla mina naglar igår. Påtryckningarna blev så hårda att jag slutligen inte längre kunde säga nej. Här ser ni resultatet. Om jag säger "han målade fingernaglarna också fast i en väldigt ljus rosa färg" så kanske ni förstår vad jag menar.

Ja hej, det är fyrtioårskrisen som talar.

Jag fick en briljant idé idag. Varför inte skrämma skiten ur fyrtioårskrisen och köra en tjejklassiker? En tjejklassiker är ju helt klart överkomlig, tre mil på skidor, nio mil på cykel, en kilometers simning (iskallt och motströms) och en mils löpning. Vid olika tillfällen, naturligtvis. Hur svårt kan det vara?

Vilka hänger på?

En vanlig dag på kontoret...

Vi var ute med jobbet och paddlade i fredags. Det var helt fantastiskt! Både paddlingen, lunchen i det fria, middagen på kvällen, vedtunnebadningen klockan ett på natten...

I går var tempot betydligt långsammare. Allt jag mäktade med var hedersbetygelsen till Prins Westling som jag nämnde här nedanför.

Njure

Vi ville på något sätt vara lite delaktiga i kungafamiljen, och fira Prinsen Westlings nya njure. Vi kom inte på något bättre sätt en en picknick i Drottningsholmsparken. Så det fick bli gårdagens lilla utflykt. Jag ville dokumentera händelsen, men mobilkameran var mer tveksamt till detta. Därför är kvaliteten på bilden sämre än vanligt.

Hit men inte längre.